Du gör mig besviken

Jag fylls med vemod

Men jag inser

Att det finns bara ett sätt

En utväg

Jag står inte längre

Vid det vägskäl

Som gett mig så stor

Ångest att det inte går

Att skriva ned med ord

Som man måste upplevt

För att förstå

Jag har utan att märka det

Gått vidare

Den enda egentliga vägen

Till det liv jag vill leva

Jag vill inte längre ha dig i mitt liv

Du har gjort mig för mycket ont

Jag har insett det nu

Det tog mig många år

Men dom säger alltid

Bättre sent än aldrig

Jag önskar jag hade insett

Allt det här mycket tidigare

Men det är inte lätt

Att se någon man borde älska

Inte längre är värd det

Efter alla år i tårar

Efter alla sömnlösa nätter

Är du inte värt ett skit längre

Inte för mig

Kanske en dag

Tar jag upp kontakten

Men inte fören du

Har gjort något åt dig själv

Du såg ut som en avdankad

Alkolist

Det var den första tanke

Som flög förbi

När jag såg dig

Du är den gråaste människa

Jag någonsin har sett

Du är miserabel

Sorglig

Och inte värd mina tankar

Det här är det sista jag ger dig

En orimmad dikt

Ett sista försök

Att släppa dig

Du kommer alltid att finnas

Du är en levande varelse

Och vi är fortfarande släkt

Men du kommer inte betyda

Någonting för mig

Du kommer inte vara glömd

Men du kommer inte

Gråtas över

Jag kommer inte ha ångest

Men en dag kanske våra vägar

Möts igen

Kanske med avsikt

Men den dagen

Den sorgen

Känslomässigt kaos i själen

Önskar att jag kunde förklara för dig

Det är så mycket du borde veta

Som jag inte kan få ur mig

Du är den

Den som betyder

Mer än något annat

Jag vill bara glömma

Vill inte kännas vid

Det som hände

Det är länge sen nu

Men det sitter kvar

Som stora hål

I min trasiga själ

Vänd dig inte bort

När jag behöver prata

Stanna hos mig

När jag berättar vad som hänt

Flytta dig närmare

Och håll om mig

Trösta mig när jag gråter

Lämna mig inte ensam igen

Idag är inte dagen att prata

Det kommer ta tid

Men jag önskar du kan vänta

Och ha förståelse

Du betyder för mig

Som ingen annan har gjort

På gott och ont

Jag har förlåtit allt du skadat

Men smärtan läker inte lika fort

Den fräter sönder

Du borde ha funnits för mig

I mina svåra stunder

Det skulle inte ha varit du som svek

Du skulle hållit mig i dina armar

Och viskat tröstande ord

Men du gjorde aldrig det

Du bara svek och svek

Om och om igen

Du låtsas som det inte hände

Men mitt minne är starkt

Och känslan går inte att blåsa bort

Du kommer nog aldrig läsa mina ord

Du kommer nog aldrig få veta

För jag orkar inte berätta

Hur du har skadat mig

Jag stod på fönsterkarmen

Berädd att ta klivet ut

Men något hindrade mig

Livet hindrade mig

Men du fortsatte svika

Du visste inte hur du påverkade mig

Eller gjorde du det

Och låtsades som ingenting

Jag kan aldrig förlåta

Du borde ha varit där för mig pappa

Du ligger i sängen

Du är så vacker när du sover

Jag hör dina lätta snarkningar

Över ljudet av tangenterna

Jag fylls av en obeskrivlig värme

Att bara få hålla om

Men jag vet att du behöver sova

Jag vet att jag måste vänta

Den väntan fyller mig med förväntan

Och med en innerlig kärlek till dig

Jag vet att du kommer vara min

Även när du vaknar

Du sa att du älskar mig

Jag frågade hur länge

Det var en svår fråga att ställa

Men jag ville veta vart dina tankar går

Du sa att du skulle älska mig

Tills efter jag slutat älska dig

Du gav mig makten att bestämma

Du gav mig tillåtelse att avgöra

Eller gav du mig chansen

Att älska dig föralltid

Jag drömmer mig bort

I vaket tillstånd

Till en framtid långt bort

Att jag inte kan föreställa mig

Hur världen kommer se ut

Hur vi kommer se ut

Om ett vi ens kommer att finnas

Men i mina drömmar är det vi

Du och jag

Och alla våra framgångar

Alla våra motgångar

Och jag älskar dig lika innerligt som nu

Jag känner känslan av något stort

Mellan dig och mig

Och även när våra drömmar

Går åt olika håll

Finner du en lösning

På hur vi ska kunna vara vi

När känslan av att vi kanske försvinner

Ifrån varandra

Så svarar du med enkelhet

Att kärleken övervinner allt

Så självklart

Fast ändå så skrämmande

Är jag redo för en framtid

Är jag skapad för oss

Vill jag verkligen det här

Eller är det bara stundens känslor

Den första förälskelsen

Som spelar mig ett spratt

Finns det så starka människor

Att dom kan leva ihop

Älska varandra

I evighet

Det är frågorna från mitt förnuft

Som jag inte vill veta av

Som tränger fram i dagen

När jag inte mår bra

Men idag vill jag inte tänka

På ett oundvikligt slut

Vi kommer ändå inte dö tillsammans

Vi kanske kommer hinna

Skaffa familj och barnbarn

Men någonstans måste

Någon av oss ta slut

Före den andra

Jag är självisk ibland

Och önskar att jag

Inte kommer vara sist kvar

Men jag vill inte lämna dig ensam i denna världen

I boken jag läste

Så dog mannen av sorg

Samma vecka som kvinnan gick bort

Kommer vi att hamna där

Kommer vi gå tillsammans i döden

Det är sorgliga tankar

Som kliver fram

Ut ur tangentbordet

Men det är mina tankar

Det är mina funderingar

Det är mina svar på dom

Och jag önskar jag slapp dom

Men dom kommer iaf

Och du ligger fortfarande och sover

Du vackra människa

Min andra hälft

Jag ska snart väcka dig

Hålla om dig

Och visa min kärlek

Ibland är inte livet åt rätt håll

Det stretar emot och är avigt

Jag hade den känslan i natt

När jag inte kunde sova

Tankarna flög bort

Till någon annanstans

Det var bara dom jobbiga kvar

Dom som inte går att skaka bort

Som inte försvinner när man öppnar ögonen

Som etsar sig fast

Som vill förstöra och förgöra

Jag kan inte somna

Drömma mig bort och känna kroppen försvinna

Den är där, stel och frusen

Inga tankar som värmer

Inga armar som värmer

Låt mig slippa sova ensam

Jag sitter och lyssnar på låten

Som vi lyssnade på tillsammans

En av de första gångerna vi sågs

Vi höll handen och allt var så vackert

Till och med regnet som slog mot vindrutan

Jag drömde mig bort

Till en verklighet som kommer närmare

I varje steg in i vuxenvärlden

Varje gång en tanke går åt ditt håll

Fylls jag med oändlig kärlek

Och jag önskar att du var här

Känslan av dina armar runt mig

Dröjer kvar i alla ögonblick

Av längtan och saknad

Jag kan känna den starka kärlek

De band som finns mellan oss

Den innerlighet

Önskar att det alltid kommer finnas

Jag ser en framtid

Ett hopp i min själ

Känslan av din närhet gör mig förvirrad

Förtvivlad och samtidigt lycklig

Jag vet inte vad jag har att vänta

Men det känns som om det räcker att inte veta

Jag önskar dig närnare hela tiden

Vill vara din, i dina armar, i dina tankar

I din värld

Det ogenomträngliga, det svårframkomliga

Som folk kallar kärlek

Det börjar och slutar på samma ställe,

I evigheten

Det går runt runt i cirklar tills man kommer

Till avgörandets stund

Till avgrunsstupet, hängandes på en lina smal

Som en spindeltråd över världen

Måste man bestluta sig

Att bryta sig loss

Eller föralltid fortsätta tillsammans