Känslan v att inte vara som alla andra och att inte höra till tror jag att de flesta kan identifiera sig med.

Jag var en 14 årig förvirrad kärlekskrank tjej innan hag hittade rätt. Eller snarare blev vägledd dit.

Det var en dag i oktiober 2004 om jag skulle sova hos en av de underbaraste människorna som existerar Louise! Väl hemma hos henne kom hon på att hon hade scouter på kvällen så dit fick jag följa med, och jag var fast, helt såld! Vilka underbara människor, vilken gemenskap. Jag hade aldrig varit med om något liknande. Jag hade hittat vad jag skulle tillbringa mina kvällar med. Idrott var ändå inget för mig, jag var sämst i alla sporter jag testade.

Idag, nästan 7 år senare ligger jag i min säng, nyss hemkommen från en helt underbar helg med rekryteringsprat i Stockholm, och funderar på vad scouterna har gjort för mig, hur de har format den jag är idag, och jag tror att jag inte hade varit de öppna, glada spralliga tjej jag är. Jag hade inte lärt mig alla dessa saker om samarbete, ledarskap och jag hade inte varit så stark i mig själv (även om jag fysiskt inte är direkt stark). Med ett leende på läpparna ser jag tillbaka på alla underbara upplevelser som scouterna har gett mig! 

Om jag den dagen i oktober för 7 år sen hade vetat vad scouing skulle göra för mig, så hade jag nog inte väntat så länge med att börja, men vad säger man, det är lätt att vara efterklok. Men inga tårar för det! För jag tror samtidigt att vissa saker händer när de ska hända.

Just nu sitter jag inför en stor förändring i mitt liv, jag ska förhoppningsvis flytta hemifrån (äntligen) och börja på Karlstad Universitet i höst. I och med det så måste jag sluta i den kår jag tillhör just nu, även om det är sorgligt, så ger det mig nya utmaningar, nya äventyr. Det är dags att börja med något nytt, göra massa förändringar. Så förutom praktiska saker som "jag ska städa mer", "jag ska äta nyttigt" och "jag ska flytta" så har jag bestämt mig, kommer jag till Karlstad ska jag byta riktining på mitt scoutande, jag har blivit halvt om halvt rekryterad in i en ny kår, en annan sorts kår, en sjöscoutkår. Detta är för mig en stor utmaning, och en stor skräck. Jag har vattenfoci, inte av värsta graden, men jag ska övervinna den, jag ska lära mig att segla OCH inte bara det, jag ska så klart bli BÄST också ;P

Hade tänkt att skriva lite om vad vi gjorde i helgen, men jag får ta det en annan dag. För jag borde helt seriöst sova! Inskolning på hemtjänsten imorgon!

Var redo ;P