Direktlänk till inlägg 1 oktober 2009
Du gör mig besviken
Jag fylls med vemod
Men jag inser
Att det finns bara ett sätt
En utväg
Jag står inte längre
Vid det vägskäl
Som gett mig så stor
Ångest att det inte går
Att skriva ned med ord
Som man måste upplevt
För att förstå
Jag har utan att märka det
Gått vidare
Den enda egentliga vägen
Till det liv jag vill leva
Jag vill inte längre ha dig i mitt liv
Du har gjort mig för mycket ont
Jag har insett det nu
Det tog mig många år
Men dom säger alltid
Bättre sent än aldrig
Jag önskar jag hade insett
Allt det här mycket tidigare
Men det är inte lätt
Att se någon man borde älska
Inte längre är värd det
Efter alla år i tårar
Efter alla sömnlösa nätter
Är du inte värt ett skit längre
Inte för mig
Kanske en dag
Tar jag upp kontakten
Men inte fören du
Har gjort något åt dig själv
Du såg ut som en avdankad
Alkolist
Det var den första tanke
Som flög förbi
När jag såg dig
Du är den gråaste människa
Jag någonsin har sett
Du är miserabel
Sorglig
Och inte värd mina tankar
Det här är det sista jag ger dig
En orimmad dikt
Ett sista försök
Att släppa dig
Du kommer alltid att finnas
Du är en levande varelse
Och vi är fortfarande släkt
Men du kommer inte betyda
Någonting för mig
Du kommer inte vara glömd
Men du kommer inte
Gråtas över
Jag kommer inte ha ångest
Men en dag kanske våra vägar
Möts igen
Kanske med avsikt
Men den dagen
Den sorgen
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
||||||
5 | 6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 | 16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|